Medvetandets onormala del.

Det här kommer att handla om varför vi tänker som vi gör. Om matematik, universum och parapsykologi. Idéerna har väckts till liv under min dialog med Kurt i Halmstad.

LIVET, LAGARNA OCH REGLERNA I BIOSFÄREN. Ja visst verkar biosfären vara uppbyggd efter ett "regelverk" som du framhåller. Och vi har valt att tolka reglerna via matematiken. Var det inte Newton som på 1600-talet började betrakta  de kosmiska principerna utifrån  naturlagar? Och Darwin som 200 år senare kompletterade med "evolutionslagarna".  Men hur har dessa  naturvetenskapliga "lagar" uppstått?

Min teori är att det var när vår form av universum kom till. Detta universums sätt att interagera alltifrån partikelnivå, upp till ett totalt vara med galaxerna, är vad vi benämner för "lagar". Ett bestämt mönster av orsaksrelaterade händelser. Eventuellt kan detta begrepp vara missledande eftersom vi med "lagar" menar av människor skapade bestämmelser. Alltså direkt orsaksrelaterade. Jag anser att vi förvillar oss själva när vi tolkar universum utifrån lokala jordiska begrepp.

ALLT GÅR IN VARTANNAT.  Men om man tänker sig att vårt universum i stället processades fram  slumpmässigt ur  ett oändligt  antal alternativ så  borde  vi byta ut ordet "lagar" mot något annat. Men hur vi än funderar så märker vi att vi alltid hamnar vid något orsaksrelaterat. Vårt logiska sätt att tänka låser fast oss så att vi inte kommer längre. Det är denna punkt som jag kallar för sinnesbarriären. Det verkar  omöjligt för oss att tänka bortom det som vi kan registrera med våra sinnesorgan . För bortom sinnesbarriären finns det otänkbara. Det otänkbara är ett begrepp som vi inte kan förstå innebörden av men spännande nog ändå kan  inse.

För att åtminstone delvis ha ett hum om  "slumpmässighetens värld" (jag kallar den så för att inte återigen fastna i någon "orsak bakom"-idé), så får vi nog börja använda siffrorna på ett annat sätt än vi hittills har gjort i matematiken. Det kan ju helt enkelt vara så att det inte ligger något bakom "slumpmässighetens värld" om slump och system handlar om samma sak. Om det ena går in i det andra.

FRÅGOR OM PARAPSYKOLOGIN.  När jag har kommit så här långt så verkar det som att dina och mina tankar är riktade åt samma håll. Skillnaden är bara att du reflekterar utifrån erfarenheter av någon slags bortom-värld medan jag för min del funderar utifrån möjligheten att komma förbi det otänkbara.

Jag nöjer mig med att konstatera att parasensitiva medvetanden emellanåt upplever någon form av mentala våglängder  som andra aldrig gör. En fråga till dig Kurt: kan man dra någon slutsats av paranormala upplevelser? Varför är de inte mer kontinuerliga? Jag har svårt att se någon linje. Du nämner två exempel, ett där din son uppmanades att hjälpa en polis och ett annat där en kvinna skulle hjälpa en person i Stockholm. Det verkar ofta handla om fragmentariska "kontaktförsök" från  den paranormala världen. Men känner du till någon form av helhet i begreppet parapsykologi?  Finns det undersökningar där man knutit samman olika upplevelser och kunnat dra generella slutsatser?

ERFARENHETER SOM INTE FINNS.  "Min son och jag har varit utsatta för erfarenheter som inte finns, det kan vara semantiskt riktigt, men samtidigt stryker de bort alla tankar och reflexioner kring det, som inte enligt vårt tänkande kan existera här på jorden", skriver du.  Det är en intressant  begrundan från din sida och ligger  i linje med mina egna funderingar kring det otänkbara. Vi verkar vara överens om att vårt lokalt biosfäriskt präglade  tänkande är begränsat och att vi skall akta oss för att avfärda otänkbarheter allt för lättvindigt.

ATT AVGUDA DEN EGNA SVANSEN.  Min avsikt är varken att betvivla eller bejaka det paranormala utan jag är helt enkelt intresserad av upplevelsefenomen som sådana, eftersom de påverkar mottagarna så starkt.  De har alltid förekommit men hanterats och tolkats olika. Det paranormala har varit  religionernas och teologiernas främsta inspirationskälla. Men dessa psykologiska upplevelser har antagligen  mer djup än ytliga religiösa avguderier. Det är lustigt hur snabbt hedniskt troende omtolkar "andlig" översinnlighet  av paranormala upplevelser till de mest banala former av sinnestolkningar som finns: avguderi av den egna livsformen....

PÅGÅR DET EN MENTAL EVOLUTION?  Jag har börjat fundera kring en idé ifall paranormala upplevelser skulle kunna handla om en delevolution i medvetandet. En process under utveckling som inte växt färdigt p.g.a  att  människan / evolutionen inte haft tillräcklig  fördel  av en eventuell paranormal värld. Den mänskliga civilisationen har inte varit tillräckligt sofistikerad för att kunna dra vetenskaplig nytta av denna speciella del i medvetandet.

ÄR VI REDO FÖR DEN PARANORMALA VÄRLDEN? Men vi skulle kunna vara på väg mot en sån mognad nu via den häpnadsväckande kunskapsaccelerationen inom fysik och teknik. Vad tror du själv? Världen inuti atomerna med kvantpartiklarnas omvända  "ologiska" beteenden är möjligen våra första steg in i en annan värld, kanske med andra dimensioner. Det är oerhört spännande att resa med kvantfysiken in i något alldeles nytt, kanske en värld bortom våra sinnesbaserade upplevelser.

PARASENSITIVA UPPLEVELSER  intressear mig som en av möjliga metoder att gå vidare i vår kosmiska medvetanderesa. Din erfarenhet av  ämnet inspirerar till nya infallsvinklar för mina egna funderingar. Scenen du beskriver med kvinnan som rusar fram för att krama mediet tycker jag om, eftersom den är så ärlig i konstaterandet att "där bara fanns luft". Men man inser att hon hade mottagit någon form av mental transfusion. Hon befann sig ett ögonblick i två nivåer samtidigt, den fysiska och den mentala. Vad handlar dessa mentala transfusioner egentligen om? Har du några idéer om det? Ickesensitiva typer som jag undrar varför medier kontaktar vissa men inte andra. Vad stoppar dom?

SLUMP OCH SYSTEM.  Du resonerar också runtikring begreppen någonting kontra ingenting och system kontra slump och ser en parallell. Men är inte både system och slump former av "någonting"?  Dvs att båda begreppen är resultat av vårt orsak / verkan - tänkande. Medan "ingenting" är varken orsak eller verkan utan en otänkbarhet. Kärnan i mina funderingar handlar egentligen om varför vi med vår matematik visserligen har kommit otroligt långt men till slut har nått ett slags nolläge när det gäller makrokosmos, Universums, tillstånd innan "bigbang". Idén bakom  spekulationerna är att försöka hitta ett sätt att  komma loss från kausaliteten.

VI FÖRSTÅR VÄRLDEN GENOM MATEMATIKEN. Det är  kul att  se hur idéer växer fram när man spånar  med andra. Jag återkommer hela tiden till matematiken, trots att jag inte är matematiker. Men när man försöker tänka lika mycket via helhetssyn som via detaljer, som filosofin strävar efter, så kan man inte komma förbi de två begreppen mängder (tal) och likhetstecken. Det är uppfinningen av likhetstecknet som har skapat vår form av matematik och därmed vårt sätt att förstå  världen. Därför att likhetstecknet handlar om att en orsak skapar en verkan. 1+1=2. Och tvärtom. Samma sak hela vägen ända till relativitetsteorins M = EC2.

DET NYA PERSPEKTIVET. Vi upplever oss därigenom leva i ett rum av kausalitet pågående i en form av tid och grundar automatiskt vårt tänkande utifrån detta. Men om man antar att kosmos, dvs. det totala "varat" bör handla om mycket mer (eller ingenting alls...) så kanske vi måste komma bort från matematiken. Inte genom obevisade metafysiska påståenden utan genom en ny vetenskap med ett nytt verktyg, mer kosmiskt. Mitt resonemang är inte en kritik av matematiken. Tvärtom, det är  tack vare den som vi har kommit så här långt i tänkandet. Men om vi ersätter likhetstecknet, orsak och verkan, med ett nytt "tecken", så kanske vi skulle kunna  lära oss förstå andra dimensioner än våra tre. Att i stället för att titta bakåt efter en orsak betrakta världen ur ett annat perspektiv. Via en helhetsyn. Inte fråga "vad finns bakom varat" utan "vad finns inuti"?

ÄR SLUMP OCH SYSTEM SAMMA SAK?  Jag rundar av med en konklusion: Jag påstår att System = Slump, att de två begreppen egentligen är samma sak. Håller det påståendet? Både system och slump är i grund och botten resultat av givna förutsättningar. Om det t.ex. finns 1000 grundkomponenter ur vilka det är möjligt att sammanfoga ett antal olika produkter så använder sig båda processmetoderna av lika mycket slump som system. Båda är precis lika mycket orsaksberoende. Den marginella skillnaden är att ett system är ett slutskede av en slump. Slumpen är ju ett system i sig medan systemmetoden är lika mycket ett  resultat av en bakomliggande kombination av system och slump som slumpmetoden är.

UNIVERSUM INOM OSS. Universum verkar vara ett "system" byggt på ett oändligt antal valmöjligheter där den systematiserade slumpfaktorn avgör valet. Misslyckas ett alterntiv så väljs ett annat. Ur ett trångt perspektiv verkar vårt universum inte vara ett särskilt "smart" system med sin oändliga slösaktighet. Men har trots detta lyckats processa fram ett medvetande om sig självt. När vi tänker är det också universum som gör det.

VI BORDE  LÄRA OSS TÄNKA KOSMISKT. Kreationismens  hävdande att universum lika litet som en jumbojet kan ha tillkommit av en slump är en alldeles för närsynt fundering.  För i grund och botten så är jumbojetens  historia lika lång som  universums.  All  vår kunskap i dag  är ett resultat  av  en  enda lång bakomliggande process ända från  den  allra första partikeln eller antipartikeln i universum.  Jumbojeten  skulle omöjligt  ha kunnat  bli till  utan hela den kosmiska processen innan. Och att förstå denna processen som antingen slumpmässig eller systematisk leder alltid in i en återvändsgränd. Vi måste nog lära oss tänka mer kosmiskt.  Mer helhetsmässigt. All is one. / tod.