Är moder Universum ond?

Principen om konkurrens. Vad ligger bakom principen om att vinna framgång i sin miljö på bekostnad av andra? Att någonting skulle ligga bakom är möjligen felställd. Den utgår från att hela universum och kosmos skulle fungera lika relativt kortsiktigt via orsak och verkan som livsprocesserna gör i vår jordiska närmiljö. Men våra perspektiv om tid och rum och orsak och verkan går inte att applicera utanför vårt fyrdimensionella tänkande, tycks det. De kör alltid fast i slutändan. Våra rum/tids-upplevelser av världen gäller bara lokalt. Att evolutionen som den ser ut på jorden är en del av universums grundläggande struktur utgår vi dock från.

Man kan undra varför just principen om framgång på bekostnad av konkurrenterna finns aktiverad? Säg att mänsklighetens klokaste hjärnor hade kunnat vara med och påverka evolutionsprincipens kriterier – hade inte dom i så fall valt en vänligare och mindre konfliktfylld metod än utslagningsprincipen? Möjliggjort en evolution baserad på samarbete och harmoni, istället för ond bråd död hela tiden? Konkurrens är nyttigt naturligtvis, men skall inte sluta med de svagares undergång, resonerar de flesta människor.

Saknar moder universum empati? Elakt sagt kan man tycka, om man får kritisera moder universum, att hon verkar vara en labil mekanism som håller igång en kemiskfysisk verksamhet med en formel av förnuftigaste vetenskap och värsta inbördeskrig i samma ekvation.

Det slösaktiga universum. Hur kommer det sig att universum är så slösaktigt i sin mekanism. Det verkar bygga på en offantlig mängd alternativ hela tiden. Via den inbyggda slump/system-metoden testas kontinuerligt processen alltifrån elementarpartikelnivå via våra egna livsformer till universums egen helhet. Det framgångsrika materialet processas vidare medan det övriga antingen inlemmas som ny energi eller återgår till den kosmiska konstantens bag. Materien i universum är konstant, den kan varken öka eller minska, materia kan inte försvinna.

Universum verkar vara ett enda stort experiment med andra ord! Dess kemiskfysiska förutsättningar finns givna men vad de kan resultera i avgörs genom ett slump/systematiskt förfarande. Det sägs t.ex. att chansen att vårt universum skulle se ut just som det gör är så ofantligt liten som 1 på 10 upphöjt 120. Det ger intrycket att universum kompenserar ett ofullkomligt system med oändliga resurser i stället. Man träffar prick även med förbundna ögon bara man håller på tillräckligt länge.

Är människor goda eller onda? Vi har som människor lätt för att påstå att vår värld är den bästa tänkbara, trots en del brister, men detta är bara segrarens version av historien. Rent objektivt kan man tycka att ett universum utan det mänskliga medvetandet skulle vara varken bättre eller sämre. Jag vill gärna citera Spinoza: ”Det är inte så att vi vill det goda, utan det vi vill det kallar vi för gott”. Naturens processmetoder med människan inkluderad är väldigt tydligt en spegelbild av Universums metodik.

Nytta är universums princip och vår moral. När vi tror oss ha en moralisk valfrihet så är det en sanning med modifikation. Den empatiska vägen vill och kan vi bara välja när den gynnar oss i slutändan. Alternativ som inte gynnar oss förkastar vi alltid. Vi styrs av nytta. Värderingarna gott och ont finns inte utanför våra ideologiskt indoktrinerade medvetanden. Godhet eller ondska är moraliska påhäng vi smyckar oss med när vi vill urskuldra oss för oförnuftiga handlingar.

Kortsiktig nytta är klart oförnuftig, den slår till slut oundvikligen tillbaka mot oss själva. Alla segrare blir själva besegrade. Kortsiktig nytta är med andra ord oförnuftig och i det långa loppet självdestruktiv. Vi blir utsorterade.

Universums princip är en långsiktig form av nytta. Utan värderingar. Sådana sätter bara dåliga mänskliga samveten upp som kulisser. Den ultimata universella nyttan är att hålla processen igång. Processen är ett självändamål. Universum är sin egen livmoder och sitt eget medvetande. Varje medvetande, från partikel till hjärna, är född ur denna livmoder och föder i sin tur fram större medvetanden. Det finns inget utanför och inget innanför. Allt är runt omkring, överallt. Här. Nu. Men här är inget rum. Nu är ingen tid. De är våra upplevelser.

När jag väljer att låta min tankegång följa nytto-principen så blir nästa fråga, vad denna rätt bra garderade princip skall leda till. Vad skall den kosmiska processen leda fram till? Förhoppningsvis inte till någonting, menar jag. Det vore för banalt med ett slutmål. Existensen är större än så. Fortsätt läsa.

Det behövs inga mål att längta till. I själva verket är idéer om slutmål hädelser mot livet och mot hela processen. Vi har hela tiden allt runt omkring oss, precis här där vi befinner oss. Vår verklighet är vår längtan. Våra drömmar bara dåliga kopior av vår verklighet. För varje andetag är en rikedom och varje tanke är en uppgift som vi har fått via kosmos processer. Existensen är NU. En del lär sig det aldrig. Andra kanske inser det när livets sista ögonblick flyr bort. Men en filosofisk människa vill lära sig det fantastiska i att helt enkelt existera.

Nyfikenhet, kunskap, glädje och njutning finns tillgängligt just där vi finns. Att lära sig upplevelsen av existensen kan inga ideologier, vare sig politiska eller metafysiska hjälpa till med. Det är vetenskapens och filosofins uppgift.

Filosofin vill fungera som en tvärvetenskaplig sammanfattning av vetenskapernas erfarenheter. Och utifrån det försöka inspirera mänskligheten att välja väg, inte mot det goda utan mot det förnuftiga. Det vägvalet beskriver jag som ”Filosofin söker inte det goda utan det förnuftiga, därför att det förnuftiga är gott”. I motsats till det som vi påstår är gott.

Förnuftet vill det nyttiga. Vilket är att låta alla som vill, få uppleva långsiktig nyfikenhet, kunskap, glädje och njutning. Ju fler som ges denna möjlighet desto större blir den totala nyttoeffekten.

Vi har tyvärr inte råd att vara goda av princip. Då riskerar vi att slås ut. Men samarbete i stället för konflikt är dock väldigt mycket oftare till nytta för oss! Att välja konflikt utan att noga överväga samarbete är genuint dumt och onyttigt. Samarbetets och generositetens tillfredställelse är oerhört mycket större än aggressionens. / tod.