Dialog om strängteori, parapsykologi, mm.

Uppföljande dialog mellan Kurt och mig efter texten om ”Medvetandets onormala del”. Vi tar upp kvantfysik (strängteorin), parapsykologi, slump kontra system, matematik mm.

KURT: Hej Tod
Jag börjar med att klippa in en kommentar som jag sände till kamraten språkläraren i Halmstad som i sitt yrke vant vant sig vid att det finns rätt och fel: ” Möjligen håller man fortfarande tänkandet fast vid "partiklar". Kanske skulle man lite hårdare utgå från vibrerande svängningar i tänkandet. Partiklar är väl detsamma som, tänker jag mig, när strängar med lika svängningstal finns i myckenhet nära varandra. Detta kanske också är ett alltför "materialistiskt" (naturvetenskapligt) sätt att tänka. Möjligen kommer vi också utanför vår hjärnas sätt att tänka när vi kommer så långt.”

TOD: Strängarnas värld.
Tacka din gode vän språkläraren för hans inlägg. Lärorik info om strängteorin och den har pushat mig till lite studier om den nya fysiken. Strängteorin är den absolut yttersta idén för närvarande i kvantfysiken. Partiklar i sig skulle alltså vara uppbyggda eller drivna av vibrerande ”strängar”. Börjar fysiken närma sig den absoluta ”nollpunkten” eller är det en oändligt lång väg kvar? Båda alternativen är spännnande.

Relativitetsteorins upptäckt att materia och energi balanserar och interagerar, att de är samma sak, innebar att man fann en form av ”nollpunkt, en självalstrande interaktion. Men fortfarande söker man lösningen på vad materia och energi i sig själva är uppbyggda av. Kvantmekaniken ser dock elementarpartiklarnas ”strängar” som fundamentala och endimensionella, något mindre finns inte. Vi får väl se. När jag kollat runt om de kvantfysiska strängarna så har jag hittat dessa uppgifter:

”Strängteorin säger att våra elementarpartiklar består av strängar. Den beskriver materiens minsta beståndsdelar som vibrerande strängar, ett vibrationsmönster för en elektron, ett annat för en kvark, och så vidare. Strängen är en-dimensionell och består inte av något, den är fundamental. Det finns alltså inget som är mindre än en sträng.”

Här kippar jag efter andan. Detta skulle innebära grunden till allt. Men antagligen kommer vetenskapen så småningom fram till ännu bättre förklaringsmodeller . Så har det alltid varit. Vare sig det blir via en ”teori om allt”, dvs. en bevisad hoplänkning av mikro och makro, slump och lagbundenhet eller via mikrovärlden en inbrytning i nya dimensioner. Mer om strängteorin:

”Att testa strängteori är ingen lätt sak, ibland har det hävdats att det inte går. Och ifrågasatts ifall strängteori i så fall är vetenskap eller filosofi.”

Min kommentar: I så fall en matematisk filosofi. Den humanistiska filosofin bygger på helheter inte på delar.

”Huvudproblemet visar sig vara att universum inte alls har de väntade fyra dimensionerna – tre i rummet och en tidsaxel – utan 10 eller 11. Mer exakt har bosoniska strängteorier 26 dimensioner, medan supersträngar och M-teorier visar sig innehålla 10 eller 11 dimensioner”.

”De fundamentala byggstenarna inom strängteorin är endimensionella vibrerande strängar, vilket innebär att de har en rumslig utsträckning till skillnad från tidigare fysikaliska modeller som baserades på punktlika (noll-dimensionella).”

”Strängteorin har som ett mål att lösa ett av de stora problemen inom teoretisk fysik: att förena kvantmekaniken med den allmänna relativitetsteorin. Kvantmekaniken är nödvändig för att beskriva fysik i mycket liten skala och har hittills kunnat användas för att beskriva tre av de fyra fundamentala naturkrafterna: den elektromagnetiska kraften, samt de starka och svaga kärnkrafterna. Den allmänna relativitetsteorin däremot är en klassisk (icke kvantmekanisk) teori som beskriver den resterande kraften, gravitationen, men när man försöker formulera en kvantmekanisk version av teorin på samma sätt som man gör för de andra krafterna får man inte en rimlig teori.”

Jag har själv funderat över fysikens hittills misslyckade försök att få till en "teori om allt".  Dvs. att knyta ihop  makro och mikrovärldarna. Vad kom först, universum eller elementarpartiklarna? Har universum processat fram kvantvärlden eller har universum byggts upp ur kvantvärlden? Eller handlar det om två separata processer som har mötts och interagerat (se M-teorin nedan)? Att fysiken och matematiken räknar med 11 eller 26 dimensioner (beroende på olika faktorer), har eldat på mina funderingar. Jag inser att det faktiskt (matematiskt) tycks finnas 1-dimensionella världar bland elementarpartiklarnas strängar. "Världen" som både finns och inte finns.

VETENSKAPENS VÄG. Du och din vän halkar in på tankar om ”materialistiska synsätt”, syftande på hur vetenskapen tolkar sina rön. Jag tror att ni funderar över om vetenskapen kanske drar sina slutsatser alltför mycket utifrån vårt biosfäriska sätt att resonera i motsats till t.ex. min idé om ett kosmiskt tänkande, alltså att använda sig av större perspektiv. Men vetenskapen måste utgå från våra lokala jordiska erfarenheter. Det är dess enda väg att komma fram till bärkraftiga slutsatser. Alla andra metoder, inklusive min idé om ett kosmiskt tänkande är tills vidare spekulationer.

Filosofi är den högsta vetenskapen. Det materialistiska synsättet kallas också för empirism, med vilket menas en vetenskap baserad på tester och slutsatser av observerbara objekt. Motsatsen är rationalism, som är vetenskap utgående ur idéer och skrivna källor. Naturvetenskapen består av både empirism och rationalism medan t.ex. filosofin huvudsakligen är en rationell metod. Ibland ifrågasätts om filosofi är vetenskap men på det svarar jag: Självklart! Det är dessutom den högsta formen av vetande. Den är en tvärvetenskaplig sammanfattning av all samlad kunskap. Med logiskt och kritiskt tänkande söker den sig fram mot förståelse av helheter som komplement till naturvetenskapens studier av delar.

KAN MAN TÄNKA KOSMISKT? Du undrade skämtsamt om man kunde tänka kosmiskt. Nej, inte ännu i alla fall, eftersom vårfa tankeplattformar är biosfärriskt, alltså jordiskt evolutionerade. Men vi har redan nu möjlighet till ett lokalt helhetstänkande, genom att intuitivt inbegripa hela kedjan av upplevelse, test och slutsats i våra åsikter och reflexioner. Att lära oss tänka i form av del och helhet samtidigt. Jag hittade en insändare (namn ej angivet) på blogggen www.newsmill.se vars idéer liknar mina egna om kosmiskt tänkande och otänkbarhet:

”Telepati finns redan helt integrerat och invävt i alltets struktur trots att vi inte kallar fenomenet i fråga för telepati utan som det heter på engelska: ”Quantum entanglement”. Som en enkel förklaring kan man säga att det är två partiklar som är sammankopplade men utan att deras sammankoppling är beroende av det rumsliga avståndet mellan dem. Denna koppling är tidlös. Detta fenomen är mätbart och kan diffas mot samma typ av partiklar som inte är sammankopplade. Detta som en liten fingervisning att alltet (där vårt medvetande ingår precis som allt annat) är mycket konstigare än vad vi kan föreställa och i den bemärkelsen skulle man metaforiskt kunna kalla det ”parafysikaliskt” för att det inte passar i den verklighet av klassisk (materialistisk, min anm.) fysik som vi uppfattar att vår verklighet styrs av.”

Skribenten menar att partiklar långt ifrån varandra kan interagera genom att ”ignorera” rum/tids-dimensionen.

Det finns en form av skepsis mot paranormala fenomen som menar att människors önskan om att paranormala fenomen skall finnas är så stor att de inte vill ta till sig ”bevis” om att sådana fenomen inte existerar.

Det är ett haltande påstående tycker jag, eftersom det hittills inte har gått att varken bevisa eller motbevisa paranormala fenomen. Men att upplevelserna verkligen existerar måste anses bekräftat efter alla vittnesmålen genom historien.

INTUITIVT TÄNKANDE. Att tänka kosmiskt är att tänka intuitivt. Det var 1600-talsfilosofen Spinoza som framförde idén om en intuitiv helhetsyn som tänkandets högsta form. Den lägsta formen är ”det sunda förnuftet” som ger enkla förklaringar utifrån snäva delperspektiv och föreställningar. Vetenskapen finns på en högre nivå genom att analysera begrepp och idéer innan den drar slutsatser. Men intuitiv kunskap förstår direkt utan uppdelning och analys. 

KURTS KOMMENTAR: Slump. Det är roligt med ditt tänkande, för det är öppet. Einstein hade först enbart ljushastigheten © i sin formel. Då stämde det inte. Då slängde han på måfå in den kvadrerade ljushastigheten. Intuition, menade han. Helt säkert även om en del hävdar att det var hans hustru som kom på det. Intuition, det är när man kommer på saker som man inte vet var man fått dem ifrån. Många medier arbetar så. Alla människor har intuition men inte så många vågar använda den.

I min gärning hjälper jag någon gång då och då människor med regi av deras tänkande och handlande. En person kunde inte besluta sig. Välj det ena, sade jag, på ren slump. När du valt det ena bestämmer du att det är det rätta. Alla människor har intuition och när du väljer slumpmässigt hjälper din intuition dig att välja rätt, d.v.s. det som kommer att ge dig vissa erfarenheter, som är bra för dig och som du annars skulle fått vara utan. Slump och system tillsammans? Einstein valde på slump den kvadrerade ljushasstigheten. Så bra det blev.

TOD: Fast att chansa är kanske inte alltid detsamma som intuition. Jag för min del, som är en seg och försiktig natur, väljer hellre att backa i stället för att chansa när jag är osäker. Jag går tillbaka och väljer en annan väg.

”Många medier arbetar utifrån intuition” skriver du. Spinoza pratade om en intuitiv kunskap, alltså en nivå högre än enbart intuitivt tänkande. Än så länge tycks det mig att parapsykologiska mediers kunskaper är begränsade. Jag accepterar att de har förmåga till upplevelser, men sedan? Vilken nytta kan de bidra med? Insatserna tycks sporadiska, som t.ex. inom kriminologin. Vad hindrar parapsykologin från mer kontinuerliga insatser?

KURT: Einstein sa att Gud inte spelade tärning, fastän han själv tillät sig att göra det. Vid slutet av sin levnad konstaterade han också att detta jordeliv mycket väl kunde vara en illusion. Jag var själv i närheten av detta för ett tag sedan när jag körde bilen genom Falkenberg. Så sakta, men ändå snabbt, fick jag en känsla av att allt jag såg, bilar, människor, hus, var något jag såg på en film. Jag var inte med själv utan såg det utifrån. Då förstod jag lite vad Einstein menade.

TOD: Jag är inte så betagen av Einsteins filosofiska sida. Han liksom en del andra vetenskapsmän tenderar att halka in i konventionellt banala hedniskreligiösa schabloner vid naturvetenskapens ände. Även de skarpaste hjärnor kan resonera som amatörer när de orienterar sig utanför sina specialområden.

Filosofiska amatörer. Så här skriver jag på Mindshots om detta: Jag har märkt att i andra sammanhang förnuftiga vetenskapsmän och filosofer ibland undermedvetet använder religiösa begrepp utan reflektion. I ett textavsnitt skriver tex. Bertrand Russell att "Det fria intellektet önskar se såsom Gud skulle se...". I ett annat sammanhang sa Stephen Hawking, forskaren bakom bla. big bang och svarta hål, att "Den teoretiska fysiskens yttersta uppgift är att förevisa de innersta delarna av Guds oändliga kreation". Sådana här uttalanden är  ogenomtänkta. De förutsätter hedniska myter som fastslagna sanningar. Men ett kritiskt tänkande vet att s.k guds- eller andebgrepp finns i stort sett i lika många olika skepnader som det finns kulturer. Därför visar tal om gudsväsen, hur indoktrinerad man är. Det skulle vara upplyftande och gynna  språkbrukets modernisering om civiliserade tänkare kunde vara tydliga mot gamla hedniska uttryck och tankesätt.

Det räcker alldeles utmärkt om forskarna bara konstaterar att de inte vet vad som ytterst ligger bakom ”alltet”. Att som Einstein i ena stunden förneka personliga gudar men i nästa prata om en ”gud som inte kastade tärning” öppnar upp för vilka tolkningar som helst. Han yttrade också att ”gud är inte någon trädgårdsmästare, han är trädgården”, vilket å andra sidan är ett panteistiskt synsätt (att gud är en enda helhet i vilken vi och naturen också ingår).

Men din beskrivning av livet som en illussion tycker jag om. För visst programmeras medvetandet genom våra föreställningar och av våra tolkningar. Vi bygger upp en värld av föreställningar. Kanske är vi så bundna vid våra vardagliga sysslor att vi glömmer bort att använda medvetandet fullt ut. Man hör ofta ”jag är för trött för att tänka”.

Computer inne i skallen. Jag kan inte förstå hjärnan på annat sätt än som en bearbetningscentral för inkommande information. Att ett medvetande kan uppstå som ett resultat av informationen är tack vare lagringsförmågan i den fantastiska minnesfunktionen. Från minnets databank kan vi plocka och bearbeta uppgifter. Med tiden samlar vi på oss mer och mer information, vilka vi kan kalla för delar eller filer. När många filer samkörs uppstår en holistisk helhetsförståelse av informationen, vi tänker och drar slutsatser medvetet (inte bara registrerar). Naturvetenskapen utgår från denna holistiska nivå medan metafysiken missar helheten och gör antaganden endast utifrån delar av erfarenheter i stället.

En högre holon-nivå. En framtida tänkandeprocess kanske skulle kunna verka via flera lager av holistiska helhetssyner i stället. Det handlar om att komma på en metod för att aktivera tänkande och medvetande som kan betrakta helheten utifrån en helhet som består av flera helheter. Med andra ord ett superavancerat holistiskt medvetande vilket använder sig av andra helheter som ”delar” i sitt medvetande. En högre holon-nivå som Magnus Engdahl skriver om på www.dynamiskaspiralen.blogspot.com . Han beskriver hur kunskapserfarenheter byggs upp genom växande nya plattformar av erfarenheter.

KURT: Jag tackar för din genomgång av slump och system. Jag för diskussioner med en kamrat som menar att allt kommit till av en slump. Han är Darwin-älskare. Jag ser ett gigantiskt system, säger jag då. Men jag får inte ihop det för när jag forskade handlade det om sannolikheten för att slumpen skulle ha kunnat åstadkomma resultatet. Nu har jag fått ihop det. Tack.

TOD: Din reaktion gläder mig. Jag skall här försöka utveckla mitt slump/system-resonemang vidare: Både system och slump är i grund och botten resultat av givna förutsättningar. Båda är beroende av varandra och interagerar någonstans i processen. Slumpen är ju ett system i sig (ett slumpartat system) medan systemmetoden måste göra sitt urval från alla ”existerande” möjligheter, däribland också dom som har tillkommit via slump. Alltså ingår slumpfaktorn som en möjlighet också i systematiserade system.

Slump och system utgår från samma ”mapp” av givna förutsättningar. Dom förutsättningarna är att materia i universum är konstant och lyder under de fyra fundamentala naturkrafterna; den elektromagnetiska , de starka och de svaga kärnkrafterna och gravitationen.

Mänskligheten har fram till nu varit påverkad till att betrakta världen via universums till synes lagbundna ”systematiserade” processer. Men efter kvantfysikens upptäckt av den ”laglösa” världen bland elementarpartiklarna verkar universum vara slumpartat i ena änden och systematiserat i andra.

KURT: Allt går in i vartannat. Ja, allting flyter, sade grekerna, lärde vi oss i skolan. Men vi fattade inte vad som menades. Det gör jag nu. Vårt logiska sätt att tänka låser fast oss säger du. Då har man ibland lite hjälp av benägenhet att vara ologisk. Det blir lite mera högerhjärnefilosofi med i bilden. Medierna tänker inte när de kommunicerar, de får till sig ord, meningar och bilder. De kopplar helt bort sitt logiska tänkande. Så jag håller helt med dig om att vårt logiska tänkande sätter vissa gränser. Visserligen har kvantfysikerna och astronomerna kommit en bra bit på väg i alla fall. Men även de använder sig av bilder, men då är det bilder som ofta hindrar ett öppet tänkande. Som bilden av en atom t.ex. Det är svårt att tänka sig allting i vibrationer, därför använder man hindrande bilder.

TOD: Mycket intressant det du säger om att medier kan ta till sig ord och bilder genom att koppla bort det logiska tänkandet. Det verkar vara samma principer som i trancendental meditation vilken sägs skärpa tänkandet. Överhuvud taget ger alla former av sinnespåverkande metoder effekter i medvetandet.

Trista dagar fokuserar jag på något positivt, det kan vara vad som helst egentligen, t.ex. att se fram mot en god lunch och genast mår jag bättre. Genom att intala oss något trevligt ställer hjärnan om. Hur kan detta komma sig? Ja, som för det mesta annat så söker jag förklaringen i våra evolutionära erfarenheter. Ett gott humör får oss bättre på hugget än deppighet och gör oss till effektivare problemlösare.

Ja, logiken kan låsa fast tänkandet. Men samtidigt är det tack vare den som vi inser detta! Så vårt tänkande hindras inte av logiken i sig utan av att logiken tvingas verka via de sinnesdata det matas med . Att experimentera med ologik är en medveten viljeakt. Det tar onekligen emot.
 
KURT: Parapsykologi. En mental evolution är nog på väg, ja. Min son har skrivit en 3-betygsuppsats, som han kallar "En annan verklighet". Dom tyckte den var bra, men han fick den inte godkänd eftersom han inte ville knyta an till någon traditionell teori. Sån finns inte för detta, sade han bara. Vad han fick fram där var att intresset för "det andliga" (inte religion) hade ökat och blivit mer accepterat, även bland män.

TOD: Har kollat upp texter och bloggdebatter med anknytning till parapsykologi. Skeptikerna påpekar att det inte finns några konkreta bevis trots rätt mycket forskning och att man därför skall ”lägga ner” frågan. Men faktum är att ”upplevelserna” likväl fortsätter ute bland människor som är mottagningsbara. Det behövs troligen en annan typ av forskning än den traditionella naturvetenskapliga för att kunna lösa de paranormala upplevelsernas gåta. Kvantfysikens teorier om elementarpartiklarnas ologiska världar kanske kan hjälpa fram en mer avancerad ”holon-nivå” och därmed en utveckling av vetenskapen.

Jag visar här några insändare från Torbjörn Sassarssons blogg ”Parapsykologin måste tas på allvar”:

”Det handlar om personlig kraft, medvetenhet och nytänkande. Det handlar även om en expanderande medvetenhet om verkligheten som kvantfysiker och strängteoriforskare försöker beskriva. Det handlar om ett avancerat fysiskt instrument som vi kallar hjärna och ett känsligt operativsystem som vi kallar psyke (the Mind)”.

TOD: Jag påstår inget i någon riktning men som jag uppfattar det så verkar både de ”andligt” tolkade och de ickeandliga paranormala upplevelserna i historien handla om tillfälliga medvetande-uppkopplingar i högre holon-nivåer. Upplevelserna är inte ”övernaturliga”, bara mer långtgående än våra vardagsupplevelser. Tolkningarna blir dock inte mer avancerade än mottagarnas kunskapsnivåer tillåter. De med högst kunskapsnivå anser att de inte kan ge någon förklaring och nöjer sig tills vidare med det, medan de social-kulturellt lättindoktrinerade är snabba till mystifierande tolkningar.

Här några andra insändare (namn ej angivna) på Torbjörn Sassarssons blogg:

”Läste en artikel i Illustrerad Vetenskap, där vetenskapliga experiment rörande ESP beskrevs.
Dr. Mario Kittenis experiment "Distant psychophysiological interaction effects” var nog det mest intressanta:” "Hjärnvågor är små elektromagnetiska svängningar som beror på nervcellernas aktivitet i hjärnbarken och mäts med EEG, med elektroder utanpå huvudet. Sändaren utsattes med ojämna mellanrum för ljusglimtar. Detta pågick i en kvart. Mottagaren, i ett annat rum hade liksom sändaren EEG-mätning av hjärnvågorna. Forskarna blev överraskade av resultatet. När sändaren exponerades för ljusglimtar reagerade även syncentrum hos mottagaren. Oddsen för att aktiviteten skulle öka av en slump är mindre än ett på hundra.”

”Det är bara att titta närmare på vetenskapen och forskningen som redan finns dokumenterad för att inte tala om alla spontana upplevelser hos var och en. Skeptikerna kan inte hur mycket de än vill, städa undan dessa fenomen. De fortsätter att hända och de triggar något djupt intuitivt inom oss. För mig handlar det om perception och intuition. Förmågan att kunna veta mer om och känna mer av verkligheten ”

”Jag antar att att människan har haft parapyskologiska förmågor i tusentals år och att det måste vara en stor fördel för en individ att ha dessa. Hur kommer det sig då att de är så okänt? Visst borde väl evolution ha sett till att vi alla idag har välutvecklade telepatiska, "remote viewing" och andra förmågor. Så är ju inte fallet och den enkla förklaringen är att vi bara har våra vanliga tråkiga fem sinnen” (Mats Forsblad).

TOD: Hur var det med Baba Rauf, Kurt. Gav han någon förklaring till sina paranormala förmågor när du träffade honom?
 
KURT: Matematik. Den enda  jordiska sanningen finns inom matematiken, sade jag en gång, när vi diskuterade om det fanns någon sanning. Bells teorem räknades fram via matematik. Einstein gick i taket och den svenske atomfysikern från Lund, Bengt E. Y. Svensson, gjorde ett enastående försök att borförklara konsekvenserna av experimenten i Cern på 80-talet som gjorde Bells teorem till även en materiell sanning.

Han började artikeln med "Betyder detta då att parapsykologin har någon betydelse. Nej, alls icke", svarade han själv. Den repressiva kraften i Sverige kommer från de intellektuella, från akademikerna,sade den erkände invandrarförfattaren Kalifatides häromdagen i en radiointervju.

TOD: Jag citerar ur uppslagsboken: ” Bells teorem handlar om att kvantvärlden verkar ha andra egenskaper än den fysikaliska världen. Kvantfysik ger en matematisk bild av naturen som inte helt står i samklang med den klassiskt matematiska bilden av naturen. Fysikaliska system som är mycket små uppvisar förbryllande egenskaper som inte har någon motsvarighet i större fysikaliska system. Ett exempel är att en partikel kan befinna sig på fysikaliskt helt oförutsägbara platser samtidigt. Tolkningar av detta har gett upphov till olika hypotetiska teorier om Universums natur.

Enligt traditionell fysik kan en händelse eller partikel inte fortplanta sig snabbare än ljushastigheten.
Märkvärdigt nog gäller inte detta på partikelpar, där båda tycks omvandlas samtidigt på olika platser.”

KURT: Det lustiga är att matematikerna kan räkna fram resultat, som varken dom eller någon annan begriper, ändå är det på det viset. Och om strängteorin eller teorin om M var det en amerikansk professor som uppträdde i svensk TV och sade att det var den bästa teorin vi hade, men att han tyckte hemskt illa om den. Själv var jag dålig i matematik i skolan, vilket kanske gjort mitt tänkande lite friare

TOD: M-teorin kopplar ihop de olika supersträngteorierna till en enhetlig teori. Den når nästan, nästan, fram till en teori om allt men lyckas fortfarande inte få in den speciella relativitetsteorin (däremot den allmänna). Det är kvantfysikern Ed Witten som har utarbertat denna teori. (Uppgifterna hämtade ur uppsklagsboken).

”M-teorin tillåter olika typer av universum.
Inom M-teorin kan universum ha flera olika former. Några av alla dessa former är:

Vi lever i ett universum som har tre utsträckta rumsdimensioner, sex ihoprullade rumsdimensioner och en tidsdimension. Inom dessa vibrerar en tvådimensionell sträng, ett s.k. bran.

Vi lever på ett tredimensionellt D-bran som rör sig i en sjudimensionell utsträckt rymd.

Det kan finnas ett flertal (parallella) världar på olika D-bran som flyter runt, vilket leder till en teori om att det var två sådana membran som när de kolliderade orsakade Big Bang.”

KURT: Det var kul(t) det här du menade om likamedstecknet. Du har orsak och verkan som en tanke ihop med likamedstecknet. Jag har balans. Det måste vara lika mycket på var sida säger oss dubbel italiensk bokföring, annars stämmer det inte. Två hästar = fyra grisar, om man tänker i kilo. Min son och jag arbetar med ett färgtest, som har till syfte att upptäcka obalanser hos människor, så att man skall kunna rätta till den balansen för att öka energi och livsglädje. Vi har lika mycket materia som antimateria = balans. Fast det kanske inte är helt sant eftersom universums acelleration ju ökar. Du talar om uppfinningen av =. Är det en uppfinning eller är det ett sätt att precisera tänkandet bara? Har det alltid funnits så länge det funnits tänkande fast i en mer diffus form? Oj, vad man kan sväva ut här. Fast det nya tecknet som du i andanom ser, verkar ännu mer spännande. Att med hjälp av ett tecken se helheten. Medvetenheten om sambanden mellan företeelser tycker jag ökar hos en för varje dag som går. Där har vi ju en massa = i din mening.

TOD: Likhetstecknet ”uppfanns” faktiskt så relativt sent som på 1500-talet av den engelske matematikern Robert Recorde. Han definierade likhetstecknet som ”därför att två saker inte kan bli mer lika”. Nuförtiden definierar man det som: ”en relation eller struktur mellan siffror, tal och uttryck”. Likhetstecknet används också som en uppmaning till en operation, att en beräkning skall utföras.

Ett nytt tecken för helhetskunskap. Vad gäller ett nytt tecken som beskriver intuitiv helhetsförståelse (i motsats till matematikens kausala delförståelser) så är det fritt fram för förslag. Kanske en fyrkant (ett rum) och en sträng (ickerumslig) som genomkorsar varandra?

Hur, när och i vilka sammanhang skulle man använda rum/strängen vid definitioner? Min grundidé (öppen för vidareutveckling) skulle kunna vara vid sammanfogning av olika slutsatser till en helhetsbild. T.ex resonemang från olika vetenskapsgrenar. Och ytterst för att sammanlänka all kunskap.

Min definition av en rum/sträng-förståelse blir så här: Rum/sträng-kunskap är en insikt om rum/tidsvärlden, inte inifrån densamma utan ”utanför”. Rum/sträng-tänkande analyserar inte utifrån orsaker utan utifrån insikter.

Det här var en första test-definition. Få se om jag kan vidareutveckla idén framöver.

Du upplever likhetssymbolen som en balans. Det har jag inga invändningar emot. Min egen idé om att symbolen i grund och botten, kanske omedvetet, beskriver en orsak/verkan- upplevelse använde jag mer för att visa hur kausalitetsbunden matematiken är. Och inget fel med det, vetenskapen måste utgå ur vårt sätt att uppleva verkligheten. Tids nog leder den oss säkert till en högre nivå. Spännande nog är det precis det som kvantfysikens matematik håller på att göra. Är kvantvärldens systematiserade kaos helt orsakfritt eller finns det fortfarande push-faktorer med i spelet? Frågan är i vilket fall, varför elementarpartiklar beter sig till synes så slumpmässigt?

Ja, det är bekräftat att det finns en antipartikel för varje vanlig partikel. Men i en artikel i Hallands Nyheter skrev Lars Rosenberg att vi bara till 0,5 % består av massa (kvarkar), resten är energi! På energifronten verkar vi vara välbeställda. ”Det gäller att rätta till balansen för att öka energi och livsglädje” skriver du. Går det att öka livsglädjen med mer än 99,5 % energi? Jag skojar.

Att dö med ett leende. Att sträva efter balans är gott i sig men inte tillräckligt, anser jag. En balans är enbart en kompromiss, en vapenvila. För eftersom alla andra också söker balans så uppstår oundvikligen konflikter. Detta är universums princip. Tyvärr arbetar universum med grovsortering vilket gör att det ”bästa” alternativet inte alltid segrar på kort sikt. Men på lång sikt uppstår så småningom ändå en ny balans. Vi ser hur nya livsformer tar över när gamla går under. Och hur historiens cirkel sluter sig efter perioder av konflikter.

Detta får mig att betrakta universum som en blind process utan förmåga till smart källsortering. Dess grovsorteringsmetod resulterar visserligen i slutändan i jämvikt men för ett humanistiskt medvetande är enbart jämvikt inte den högsta principen. Jag betraktar samklang (harmoni) som en mer förädlad existensform. Lyckas jag uppnå en känsla av samklang med kosmos så kan jag så småningom dö med ett leende.

KURT: Det nya perspektivet. Här handlar det om att kunna ta till sig nya pespektiv. Man kan böja sig neråt och titta bakåt mellan benen och se världen upp och nedvänd och säga "ja, det var väl ingenting, det är ju bara för att jag böjt mig ner och tittat bakåt" eller "oj, vad fantastiskt, jag har en helt ny värld här!"

TOD: Ja visst, det kanske är lättare än vi tror att se saker på ett annat sätt. Våra felaktiga perspektiv uppstår ur medföddda och inlärda konventioner. Det finns inte endast en inkommande sinnesbarriär när vi tar emot och bearbetar sinnesinformationerna utan vi producerar dessutom själva en utåtgående mental fragmentering genom våra tolkningar som filtrerar bort en massa av informationerna.

Men när vi genom fragmentering försöker göra världen lättare att förstå så blir den samtidigt svårbegriplig. Jag tänker ibland på detta när jag hör filosofiska samtal om t.ex det fantastiska mänskliga medvetandet. Vetenskapen har fortfarande svårt att sätta in det i ett rent fysikaliskt sammanhang. Det beror på att man fragmenterar medvetandet som något som på något märkligt sätt har kommit att interagera i våra tänkanden.

En bakteries medvetande. Men om man i stället resonerar helhetsmässigt hela vägen från bakterier, ja varför inte från elementarpartiklar, så ser man hur grunden till allt medvetande, driften att välja alternativ, finns med under hela processen. Det är inget som plötsligt har satt rot.

I was born with a plastic spoon in my mouth (the Who 1965). Jag förstår medvetande som en spegeleffekt av alla våra gradvis framväxande erfarenheter. Inget mystifistiskt utan en härlig insikt. Mysteriet som finns att lösa är snarare hur principen med utveckling genom val har uppstått. Jag ser plast i min spegelbild.

Spegelbilden får avsluta funderingarna för denna gången. / tod /